Det är spännande och hissnande perspektiv som erbjuder sig för Varbergs utveckling vid en flytt av hamnen till Värö. Men priset, ekonomiskt såväl som miljömässigt, är alldeles för högt.

På initiativ och bekostnad av Södra Cell, har Varbergs kommun, som framgick i HN 8/10, medverkat till en så kallad förstudie om att flytta den befintliga hamnen till Värö-området. När studien presenterades förra fredagen framgick att de konsulter som anlitats anser att detta är såväl tekniskt och planmässigt som miljömässigt möjligt. Detta är dock en sanning med mycket stor modifikation och när frågan även kvalificeras med ekonomiska aspekter är det svårt att se att projekt kan ha någon framtid.

Att man från politiskt håll (Moderaterna och Socialdemokraterna såväl som Centern), om än mer eller mindre försiktigt, ser med stort intresse på det här jätteprojektet är i sig inte märkligt. Det är stort, det är spännande, närmast hissnande, och det skulle skapa enorma möjligheter till utveckling av Varbergs centrala delar.

Först som sist bör det också sägas att dagens lokalisering av hamnen, inte minst då färjeterminalen, är långt ifrån idealisk. Hamnområdet fungerar, tillsammans med det nuvarande järnvägsspåret, i många delar som en ren barriär mellan staden och havet. När järnvägen, förhoppningsvis (!), om några år är "nedgrävd" blir detta än mer uppenbart. Och ingen skulle i dag kommit på tanken att placera en hamn just där.

Men när priset för detta, miljömässigt såväl som rent ekonomiskt, räknas samman blir kalkylen till slut ändå annorlunda. Mycket annorlunda.

Trots sitt ganska glättiga tal att det går att flytta hamnen till Värö, radar konsultbyrån i sin rapport ändå upp det ena argumentet efter det andra emot. Det är enorma muddermassor som måste tas bort och dumpas. Det handlar om en placering i ett område som är av riksintresse för det rörliga friluftslivet och vid en redan högt exploaterad kust. Det är närhet till flera Natura 2000-områden.

Och det är etablering i ett område där det finns miljökvalitetsnormer och ett flertal rödlistade arter. Här finns ett sälskyddsområde och som lök på laxen finns på land ett flertal fornlämningar. Ett femtontal permanent- eller fritidsbostäder är enligt rapporten direkt berörda (och flera hundra indirekt) och nuvarande kustnära fritidsfiske kommer att tvingas upphöra.

Det är oerhört svårt att se hur en samlad bedömning av allt detta skulle kunna utmynna i någonting annat än avslag när den rättsliga prövningen görs och, förhoppningsvis långt innan dess, tummen ned från ansvariga politiker.

Dessutom, ej att förglömma, riskerna med miljöskadliga transporter och den negativa miljöpåverkan av olika slag som dessa skapar i Varbergs centrum, uppstår ju givetvis också i Värö. Och alla hamntransporter handlar ju inte om Södra Cell!

Till detta skall läggas ekonomin för projektet, 2,2 miljarder kronor i 2011 års penningvärde och med en reservation på minus 10 och plus 20 procent för osäkerhet. Samt givetvis de högst osäkra förutsättningarna för att överhuvudtaget ha en hamn av större omfattning i Varberg.

Regeringen väntas enligt uppgift snart komma att peka ut de tio hamnar i Sverige som man vill prioritera. Även om Varberg är Sveriges största hamn för trävaror är det inte mycket som talar för att den kommer att finnas med bland dessa. Då blir också av allt att döma finansieringen helt och hållet en lokal angelägenhet och risktagandet kommunens.

Nej, börja utredandet med att först och främst försöka få bort färjeläget från nuvarande plats. Pröva sedan också i vilken omfattning det går att "tränga ihop" nuvarande hamn på väsentligt mindre yta för att möjliggöra byggandet av nya bostäder och utveckling av stadsmiljön. Först därefter kan kommunen komma i ett läge där man behöver väga utvecklingen av Varbergs centrala delar mot hamnens krav och önskemål, men först då. Att flytta hamnen, och framför allt inte till känsliga naturområden i Värö, kan aldrig vara förstahandsalternativet!

Bengt Wernersson

Källa: Hallands Nyheter, Ledare 12/10 2011