Sevärdheter och besöksmål

Väröhalvön
Här i fiskemuséet på Bua Hamn finns mer information om platserna vi talat om, dessutom denna information i broschyrformat. Här i fiskemuséet på Bua Hamn finns mer information om platserna vi talat om, dessutom denna information i broschyrformat.

Position 1 Bua hamn (N57 14.437 E12 06.849)

 

År 1923 fanns 74 yrkesfiskare och 33 binäringsfiskare i Bua. Den 26 mars detta år nämns Bua hamn i kommunalfullmäktigeprotokoll. Där ställdes ett brev till landshövdingen i Hallands län, angående hamnens utbyggnad. Detta hade fiskarbefolkningen väntat i över 30 år.

 

Det skulle dröja ytterligare några år innan det byggdes hamn, som gjorde skäl för namnet. 1928 var kostnadsförslag lagt. 1929 började hamnen byggas och blev färdig 1930. År 1936 var det dags att bygga ut hamnen. Efter detta fick man 57 meter kaj med 3 meters djup, och 20 med 2 meters djup.


1937 bildades Båtfjordsfiskarnas inköpsförening, numera kallad Bua Fisk.


1957 byggdes en oljecistern på 110 kubikmeter, numera nedmonterad, och istället har vi en fin plattsättning där man kan vila trötta ben.


Under årens lopp har hamnen byggts ut och förbättras. Genom fiskets framgång och trålens införande, ställdes krav på bättre möjligheter att både laga och nytillverka trålar och andra redskap, en ny industri var född, trålbinderiet. Hamnen har sedan länge även varit självförsörjande på is, något som vi exporterade ner till Läjet och Glommen, men nu även ända upp till Göteborg och fiskeauktionen.

 

Hamnen är den enda i sitt slag privatägda yrkeshamnen i länet.

Position 5 Tullutkiket (N57 13.827 E12 07.404)

 

Den här stenpiedestalen är den s.k. tullutkiken. Tullarna som var bosatta här i närheten hade uppsikt över sjöfarten från denna plats. De använde en tubkikare som fick ligga kvar på platsen, ingen vågade röra den!


Numera ser man inte havet härifrån, men på den tiden fanns det knappast några träd eller buskar som skymde utsikten. Detta berodde på att det gick betande djur, främst får, som höll undan vegetationen.

 

Position 6 Törnbloms lycka (N57 14.0499 E12 07.120)

 

Här har funnits ett gammalt Båtsmanstorp. Mannen som byggde det hette Törnblom. De sista som bodde här var Petronella och Nils Karlsson med sina barn. 1916 flyttade familjen till Båle och huset revs. Brunnen är det enda som finns kvar i dag.

Position 7 Hedvigs förlisningsplats (N57 13.411 E12 07.710)

 

Natten mellan 9-10 september 1903 inträffade en svår sjöolycka som kom att kosta nio människor livet. I en svår storm kolliderade järnskeppet Hedvig av Helsingborg med en annan båt. Det skedde i höjd med Onsala. Vid kollisionen spolades kaptenen överbord och båten blev manöveroduglig.  Den drev snabbt i den mycket hårda stormen mot Bua och passerade mellan öarna Långa Bågen och Norra Horta. Vid Ljungtuvan vid Röda bjär gick den på grund.

 

Trots att båten stod så nära land lyckades man inte att nå de nödställda innan det var för sent. När man sent omsider kom ut till haveristen levde bara en man. Det var konstapel Alfred Johansson från Gävle, som satt fastsurrad i riggen, tillsammans med  några av de omkomna.
De omkomna var: Kapten August Jönsson från Råå, styrman A Jönsson från Brunnby, steward W Persson från Gessie Båstad, lättmatroserna Nils Persson från Lund, Gunnar Tullstrup från Helsingborg och Albert Svensson från Raus. Lättmatros och timmerman E-M Åstrådsson från Trolle-Ljungby samt jungman A.H.M. Syverssen från Fredrikstad i Norge.

Position 2 Kroksta Fyr (N57 14.531 E12 06.009)

 

Från början markerades inloppet till Båtfjorden av de två ljuslyktor som var placerade på stolpar ute på udden. Ljuslyktorna eldades med karbid och laddades båda morgon och kväll.


Lyktorna ersattes med en fyr år 1928 efter att man vid sjömätningar funnit nya grund i farvattnet utanför Krokstds udde. Fyren inköptes från Falkenberg och fraktades till Bua på fiskebåten Serafia. Den behövde en viss modernisering. Fyren står på södra sidan om inloppet i Båtfjorden. Den är sju meter hög och är inseglingsfyr för båtar till Buas och Videbergs hamnar. Den visar fyra vita klipp i inseglingssektorn. Norr om denna röda klipp och söder om sektorn gröna klipp.

Den nya fyren drevs med gas fram till år 1966 då den elektrifierades.

Position 3 Sjömansgrav

 

Position 8 Norra Horta (N57 13.343 E 12 05.805)

 

Ön syns från Sjömansgravarna på Bua Strand, och man når den på några få minuters båtfärd från Bua Hamn.


Under somrarna användes ön till sommarbete av bönder i Bua. Detta pågick fram till mitten av 1900-talet, på senare år till fårbete.

 

Stenbrytning har skett på ön någon gång mellan 1890 och 1910. Det var en Norsk firma som bröt och levererade stenar till Tyskland. Det har berättats att stenen skulle användas till fredsmonoment i Berlin. De ville ha en mörk sten, men det visades sig att den här stenen bleknade när den utsattes för ljus, så brytningen upphörde.
Det finns fortfarande spår efter stenbrytningen, bl.a. stenrester Där kranen var belägen finns rester av krutkällaren. Vid gården Smeas i Bua finns en huggen sten som kommer därifrån.

Till Horta även kallad ”Norlö” är knutet ett bruk, som intresserade folklivsforskare mycket. Efter vårbrukets slut brukade en del av den manliga befolkningen fara ut till ön med mat och dryck och fira en så kallad frimåndag. Det kallades att ”sova vårdrunten”. Underbart säger forskarna, en levande rest av hedendom. Kvinnorna tilläts inte vara med på festen. När bruket upphörde är man inte helt enig om. Det lär ha skett på följande vis, Bua-kvinnorna ledsnade på det årliga sovandet och när männen var mitt inne i sitt festande, rodde ett par kvinnor ut och tog männens båt på släp in till land.